Charlotte

Det var länge sedan jag skrev något som jag kände jag var nöjd med.
Något som hade en betydelse.
Som folk kunde ta till sig.

Nu för tiden blir det mest grammatiska fel och korta ointressanta inlägg.

Men jag vill skriva långt och känslosamt.
Jag vet att jag kan.

Förr tog jag den minsta händelsen eller känslan och skrev tills fingertopparna brände.
Nu händer det mycket och känslorna flöder, utan att det på något sätt hamnar här.
Svart på vitt.

Nu tänker jag mer än jag brukade. Djupare och mer intensivt.
Det diskuteras och det argumenteras vilt.
Men inget av det hamnar här.
Svart på vitt.

Jag tänker och jag överväger med mig själv.
Men tankarna fastnar där.
Djupt inombords. Utan en chans att komma ut.

Ni behöver inte min blogg och mina tankar.
Men jag behöver min blogg och mina tankar.
Det är som terapi för mig.

Därav frustrationen över att inget hamnar där det ska hamna.
Här.
På Blogg.se.

Svart på vitt.