something has changed

Det är konstigt men det har faktiskt hänt saker i mitt liv sen jag tog mig själv i kragen. De två senaste veckorna må ha varit upp till bredden fyllda med skolarbete, men det är på nåt sätt något som min hjärna inte har brytt sig om ett dugg. Den har totalskitit i det och levt vidare. Den senaste veckan och dessa två dagar denna veckan har jag träffat mer folk än vad jag gjort den senaste månaden. Något som jag är fruktansvärt glad över.

Mådde väl inte helt friskt i fredags - som vissa påpekade - men då skyllde jag på alkoholen och möjligtvis att det var fredag så då är man trött. Men på söndagen då jag kom till Kstad hängde väl inte kroppen med till 100 % heller. Så måndagen blev en sjukisdag och idag också. Alltså, jag har struntat i en svenskauppsatsskrivning och en biologiredovisning. Hallå, är det bara jag som märker skillnad här? Hade det varit för några veckor sedan så hade jag ignorerat hjärnans värk och gått till skolan ändå.

Gratulera mig, det är det enda jag gör just nu. (samtidigt som jag ignorerar faktumet att detta kanske kommer slå tillbaka inom en kort framtid - men då är jag iallafall f r i s k!)

Däremot så valde jag helt fel dagar att vara sjuk och ha konstant huvudvärk på - då de av någon jävla anledning bestämmer sig för att renovera gudvetvad i lägenheten ovanför. De börjar borra, hamra, såga osv. klockan 8 på morgonen, håller på tills 13 då jag antar att de tar rast och sen fortsätter de med glädje hela kvällen fram till kl 22. "Jag har huvudvärk här nere ni skulle inte kunna dämpa er lite TACK?!"

Så jag har flytt till biblioteket nu, detta älskade älskade älskade underbara bibliotek! Därav att jag också kan skriva detta inlägg, mitt internet hemma är som sagt ej existerande .. Så efter att ha lånat två diktsamlingar av Maria Vedin och hyrt två franska filmer så ägnar jag nu en timme vid datorn. Känns väl förtjänat om jag får säga det själv.

Strax beger jag mig på jakt efter ett mysigt litet bord till mig där jag kan plugga inför matteprovet imorgon. Ni kan ju inte på allvar tro att jag slutat plugga helt - jag menar, det finns ju inte så mycket mer jag kan göra om dagarna.

Ikväll blir det antagligen teater med Johan Ulvesson i enda rollen och imorgon skolan återigen.

Nähä, 20 minuter kvar av min tid att spendera på facebook och bloggar!




Adiosen                                                            ♥


This ought to be the end of one thing and the beginning of another

Denna veckan har varit en höjdarvecka, utan tvekan. Nästa vecka blir svårare att ta sig igenom. Måndag-torsdag är totalt sjuka på alla sätt och vis. Men jag klarar det, det vet jag. Nästa helg är än så länge helt tom, tror inte det blir nåt festande - då mer kanske cupcakefest med Natashan. Vem vet!

Har levt denna helgen i mitt kusligt kalla rum. Det måste dra ifrån fönstrena eller något för här är hemskt kallt. Tänkte iallafall dra tillbaka till Kstad lite tidigare än vanligt idag, känner att det nog behövs för att jag ska lyckas med allt arbete som måste göras innan morgondagen. Kanske träna lite på gymmet också om jag känner att där finns lite tid över!

Studentmössautprovning på torsdag dessutom! Herrejissanes vad det ska börja i tid, studentpasset är ju dessutom redan inköpt.. Mmmm ge mig studentdag nuuu!

Men innan studenten väntar exams och innan exams väntar en massa studerande dag och natt. Det är då och inte nu som jag dumpar mitt sociala liv. Då är det bara till att acceptera faktumet att jag inte kan ta mig tid fastän jag hade velat.


Men det är då - Nu är nu!


Ska se om jag får tag på Lina så vi hinner ses en kort stund innan det är dags för middag och sen tågfärd! Förvänta er inget blogginlägg förrän nästa helg, tror inte jag hinner med att sitta vid internet i skolan under veckan, där finns för mycket annat "viktigare" att göra ..


Trevlig vecka alltså!

Don't play it safe                                                    ♥

För att stilla mitt begär yttepyttelite ..

Jag, Natasha och Hannah tänker slå ihop oss och beställa från Forever21 (kan vara min nya favoritsida) eftersom frakten till Sverige är så kusligt dyr.

Anledningen till att jag skriver ett trist inlägg om detta är så att jag själv minns lite av sakerna jag intresserat mig för. Känns som ett smidigt sätt att lägga upp en jag-vill-ha-dessa-saker-lista här ;)



plånbok - Groovy Flower Canvas Wallet


armband - Mixed Charms String Bracelet


kjol - Satin Flirt Skirt


kjol 2 - Tiered Tull Skirt


kjol 3 - Satin Trim Mesh Skirt


Hmm. Är det bara jag eller är de där kjolarna fruktansvärt likadana?



Nej nu ska jag vara nyttig! (ju mer jag säger det desto mindre får jag gjort ..)


Tjolahej                                          ♥


Do not forget

"En kram är ändå en kram oavsett vem den kommer ifrån"

Kramas mera!


Time flies my dearest

Åh vad jag hatar att inleda ett inlägg. Det blir aldrig som man vill. Var ska man börja egentligen?

Jag tänkte iallafall börja det positivt och sen fortsätta med något positivt och avsluta det på ett positivt sätt. Jajjamen, idag är det en positiv dag och jag känner än så länge inte av gårdagens festligheter! (kan iochförsig bero på att jag sov alldeles föööör länge imorse så har förmodligen inte riktigt vaknat ännu)

Iallafall.

Som sagt så firades Linas 18årsdag igårkväll/natt med en samling udda men trevliga personer. Det må vara den ovanliga skaran som gjorde så att allt blev duperbra. Efter lite problem med musik (verkar vara mer regel än undantag på fester nu för tiden) och presentöppning så drog vi igång med spring-rita-gissa-skrik-ståupp som leken egentligen borde heta och efter det diverse charader :) Trots att mitt lag kom tvåa var vi nöjda ändå - ett bra tecken på att där infann sig en god stämning!

Vi åkte taxi in till stan och Harrys och kvällen snurrade på fram till klockan 2 då det var dags för att åka den kära nattbussen hem igen. Charlottes spärrar försvann under kvällen och hör och häpna då hon till och med lyckades flörta OCH ragga - såvida ni nu inte tycker det är samma sak..


Den som lever får se ;)



Så idag lördag tänkte jag väl inte göra allt för mycket, det blir iallafall inget festande ikväll trots en viss persons ihärdiga pikande igårnatt. Min kropp, hjärna och själ pallar ärligt inte det. Tänkte istället sikta in mig på att få iallafall lite pluggande gjort så jag slipper stressa ihjäl mig imorgon (det går tyvärr inte att undvika skolarbete i varje blogginlägg, jag försöker men det går inte helt) och sen allmänt ta det lugnt ikväll med en film eller dylikt. Förhoppningsvis inte själv, men blir det hemma med mamma, pappa och bror så kan jag leva med det också :)


Nej nu måste jag göra lite franska så jag kan koncentrera mig på annat senare!
Time flies så att säga ..



Puss på er                                         ♥


På tal om kärlek

Jag kan verkligen inte koncentrera mig på skolarbetet just nu.
Frustrerad? oh ja..


Always

Till er som har upplevt det



Det här med att jag ska hålla mig borta från internet går inge vidare ..

Sagt och gjort

Vaknade steg upp och kollade ut. Idag är en sådan kusligt vacker dag med dagg, lite dimma och ljus himmel på morgonen som bara blir bättre och bättre då dagen går. Tippar på blå himmel hela dagen. Önskar mig massa saker.
Älskar studiedagar då man för en gångs skull kommer upp i tid (läs: innan 8) då det känns som om man redan då har uppnått målet att hinna med så mycket som möjligt. Idag har jag massa mål för mig. Ett av de var att stiga upp innan 8, äta frukost till halv 9 och sen internettid till 9. Så just nu har 9 minuter på mig innan jag måste lämna denna datorn för datorn utan internet. Så jag får något plugg gjort!
Underbart blandad musik på spotify också - nya upptäckter av gamla låtar är bäst.
Nej ni, nu är det visst bara 7 minuter kvar cirka. Lika bra att jag hoppar klart på de vanliga sidorna och sen beger mig bort härifrån!
Hejsvejs

Nu får det vara nog!

Det är nu hon bestämmer sig för att det räcker. Förihelvete ta dig i kragen flicka och se dig omkring. Så det är vad hon gjort, och nu står hon där med resultat och en himla massa värden att sätta in i en graf. Det blir en tydlig nedåtstigande trend. Trenden är lite för tydlig och flickan suckar så högt att familjen undrar vad det är för fel.
"Ingenting, det är ingenting."
Ingenting. Det finns för mycket av ingenting. Ingenting här och ingenting där. Flickan blir rädd och inser sakta men säkert att något måste göras. Hon väntar på att någon ska göra detta ingenting till någonting åt henne. Men det går, såklart, inte. Hon försöker skratta. Ibland går det och det blir äkta och hon gråter av lycka - ibland går det inte alls och flickan ler snett så att man ska tro att hon skrattar och hon gråter, inombords av uppgivenhet.
"Uppgivenhet måste vara det fulaste ordet man kan sätta in i en mening, i ett liv" tänker flickan och sätter samtidigt in uppgivenhet i alla hörn av hennes liv - i varenda mening ligger det en uppgivenhet och lurar.
Hon söker fladder. Så mycket fladder att fladdret flyr. Man söker inte efter fladdret - fladdret söker efter dig. Detta vet flickan men hon letar ändå. Under varje sten, i varje blomma, bakom varje moln och ovanför varje träd. Hon klättrar och springer och blundar och pekar och ramlar och hyperventilerar om och om igen. Uppgivenhet var det ja.
Men så står hon där. Och stampar på uppgivenheten. Och hon lämnar fladdret för hon vet att även fladdret lämnar henne - far till en annan kontinent. She couldn't care less.


Hon skriker åt sig själv. "Skärp dig, ge dig och VÄX UPP!" Men se så finner hon det där problemet igen. Flickan behöver inte växa upp, hon behöver växa ner. Se livets mindre allvarliga sida. Skaffa sig ett barnasinne. Sluta vara elak.
OCH
BLI
LYCKLIG
igen
Så som hon en gång var.
Det är nu gamla Charlotte vaknar till liv. Charlotte som faktiskt har den där lite galna sidan som inte klagar och är negativ, utan tvärtom - någon man kan tycka om. Kanske till och med se upp till då och då.
Charlotte lär sig förhoppningsvis att ta det som händer med en klackspark.
Charlotte fixar det där som hon i livet har förstört med sina egna händer och ord.
För flickan har insett att det får vara nog nu och att ansvaret vilar på hennes axlar - och ingen annans.
Tack

Will you shelter me?

För att där saknas nåt

Bara så ett frö

För jag vill dansa igen
i månljus
som förut
innan allt det här
det som har ändrat allt


Men så finns där ett
moln
skymmer månen och ljuset
dansa går alltså inte
som förut


Om du blåser riktigt
hårt
så kanske molnet försvinner
och natten återgår till
Dag



Och snälla tro inte att jag är ironisk
jag talar sanning
Ni måste tro mig.
Nu ska jag hoppa in i duschen och sen väntar uppsatsskrivning
Sov gott

Djupa andetag

Okej bloggen är dyster - vi har lite att jobba på här känner jag. För det ska den inte vara. Inte ett dugg då jag är klar med mig själv.

Så hur ser det ut just nu undrar ni då?
Det ser bra ut. Har inte så mycket till över att tänka på annat än skolrelaterat. Vilket märks då jag inte har någon aning om vad som sker runtomkring mig. Ett tydligt exempel på detta är att jag och Natasha var på subway och utan att tänka eller märka det så åt vi nästan upp varandras mackor .. Det tog väldigt lång tid innan vi upptäckte vad vi höll på med! Men som sagt, för att hålla mig till ämnet, så blir det bättre och bättre.

Förra helgen var väldigt trevlig och jag upptäcker sakta men säkert att där finns några solstrålar i mitt liv iallafall :) Imorgon är det fest i Kristianstad som gäller, sen hem på lördag antar jag.


Och om vi ska prata om hjärtat mitt så orkar inte hjärnan bry sig om det heller.
Initiativ och dylikt har jag nu tagit så om det skulle ske något så gör det bara det.
Dock så tror jag inte att det hinns med - quelle dommage ..

MENMEN livet går vidare!

Nu ska jag plugga vidare - och så länge som jag håller en positiv inställning och ett vettigt avstånd till det allvarliga så tror jag att det här kommer att gå.
Det kanske inte blir fladdrande roligt, men jag får hitta mitt fladder på annat håll!



Pussen                                                     ♥


En enda röra

Jag kommer nog aldrig bli klok igen, men jag håller alla tummar jag har för att bli så nära klok jag kan bli. Jag förstår inte och jag förstör förstör förstör. Försöker att vara så positiv som möjligt och lyssna på vad andra säger. Men det är svårt. Nästintill omöjligt just nu. Och ändå försöker jag. Det gör jag verkligen. Jag lovar.

Men så lovar jag mig själv att försöka ännu mera. Ännu hårdare. För trots att livet håller på att rasa runtomkring mig så har jag lite cement kvar i min ägo att använda.

Frågan jag ställer mig nu är vilka hål som jag ska laga först?

My reality

Jag känner det. Att jag har tappat bort allt det som gör mitt liv stabilt. Det som jag alltid trott kommer finnas kvar trots vad som helst. Det som bara är bra. Det är nu borta. Och det är såvitt jag vet inte mycket jag kan göra åt det nu.
Det hemska är att jag inte kunnat göra något annorlunda fastän jag hade velat. Det hade bara inte gått.
Jag kommer inte klara skolan om jag inte mår bra. För IB är ett helvete och jag behöver inte ett helvete när jag inte har en endaste liten del himmel kvar. Det går liksom lite väl över gränsen då känner jag. Och jag tar mig aldrig upp igen.
Höst nu också. Inte den gladaste årstiden på året. Men ändå en årstid jag tyckt mycket om. Får se hur denna hösten artar sig. Ingen bra början åtminstone.
Denna helgen ser mest ut att bli full av skolarbete. Har inget annat planerat ändå så kanske lika bra det blir så. Får hoppas att jag får något gjort bara. Min självdisciplin har aldrig varit sämre.
Jag önskar bara att jag kunde se någon lycka så att jag kan se all annan lycka, som jag vet finns där men som är osynlig för mig.
Det är en ond cirkel och jag måste ta mig ur den utan hjälp.

För att hjärtat stannar varje gång

Det är så konstigt med dig
jag fattar inte hur mitt hjärta funkar
men det slår aldrig aldrig fel



nu frågade du och jag frågar mig själv hur jag går vidare med det här
vi ses och jag överlever
som att hoppa från en klippa rakt ut i luft

hej spöke nu ska du och jag göra dig verklig!

Love only gets you down

Det är inte utan
att jag ofta ser mig liten
Genomskinlig
utan det minsta tecken på det
flygandes på lövet skiftandes orange
Färger
utan minsta anledning till det

Borde skruva ner,
landa
se till att hitta en stark levande ek

Det är inte utan
att jag ofta fäller träden omkring mig
för tung för orolig för nervös

Ibland undrande
allt detta
undrande
måste
Sluta

Jag krymper
för liten för att få plats





Dublin darling


Drowned

Jag har blivit knäpp av all ensamhet och kan inte längre umgås med folk.
Vet inte vad jag gör och allt jag gör känns bara fel.
Jag är nog inte ens närvarande, egentligen.


Kan inte bo själv längre.
Hatar att ha tappat livet med familj och vänner.
I slutändan kommer jag bara må ännu sämre.


RSS 2.0