Jag flyttar på mig för denna blogg innehåller för många minnen, för mycket ord och för starka känslor. Jag behöver återigen en tom bok med blanka sidor i. Att fylla med drömmar, mål och minnen från nu och framåt!

Att man kan vara så snygg? :o


Gonatt med er ♥

Så tog äntligen körsbärsträdet sig i kragen och blommade ut så in i bombens!

When you're dreaming with a broken heart
The waking up is the hardest part
You roll out of bed and down on your knees
And for a moment you can hardly breathe

Wondering, "Was she really here?
Is she standing in my room?"
No, she's not. 
'Cause she's gone, gone, gone, gone, gone

When you're dreaming with a broken heart
The giving up is the hardest part
She takes you in with her crying eyes
Then all at once you have to say goodbye

Wondering, "Could you stay my love?
Will you wake up by my side?"
But she can't 
'Cause she's gone, gone, gone, gone, gone

Now do I have to fall asleep with roses in my hand?
Do I have to fall asleep with roses in my hand?
Do I have to fall asleep with roses in my hand?
Do I have to fall asleep with roses, roses in my hand?

And would you get them if I did?
No you won't ...
'Cause you're gone, gone, gone, gone, gone

When you're dreaming with a broken heart
The waking up is the hardest part

Jag hade drömmar

Hopphopphopp

Skuttade över bäcken men andra sidan var likadan

Jag hade lycka

Svischsvischsvisch

Skrapade upp armbågen och allting var sig likt

Jag hade smärta

Såg till att bete mig tvärtemot inte hamna i samma situation inte

vara likadan

Men tji fick jag och mina drömmar min lycka min smärta och jag

var likadan

Att jag fortfarande inte klurat ut det här. Eller ja, det här som kanske inte är något i sig. Hur kan det vara möjligt att jag bara blir mer och mer osäker på vad jag känner eller inte känner? Att jag inte förstår vad jag gör och inte gör? Ska jag ge upp ännu en gång? Vänta och se hur det blir och sen stå där besviken på mig själv för att jag ännu en gång inte tagit chansen när den finns rätt framför nosen på mig? Men det finns så mycket historia. En massa år. Oändligt med händelser och människor som skulle kunna dyka upp – som dyker upp. I min hjärna. Konstant. Jag blir knäpp.

Jag vill ha dig nu, som jag aldrig förut haft dig.
Hur kan det vara så svårt då?

Ge mig känslan, värmen och vattnet NU!

 

 

Tjohopp ♥

Den långa helgen i Stockholm är nu över och förutom faktumet att jag knappt sovit något så var den underbar! Har allt som allt fått träffa kusinerna två gånger, fått med mig tre par skor och en kavaj med mig hem och fått en ökad stresskänsla inför exams. Jag som har velat undvika att sätta press på mig själv har nu lyckats göra just det på grund av hur bra mocksen gick - jag måste alltså överträffa mig själv och prestera ännu bättre. Och för att jag ska kunna göra detta så krävs det en massa självdisciplin och pluggande. Jag borde ha börjat förra veckan. Nu kommer jag inte börja på riktigt förrän nästa vecka.

Varför planerar jag in en massa saker då jag vet att jag inte borde? Helvetes osmarta jag..

Menmen! Imorgon blir det tandläkaren sen Kristianstad sen Fjälkinge och grillkväll hos Tina. Hem och sova, PLUGGA fredag som en idiot innan det blir filmdags med Natasha och Signe :) Strax ska jag bege mig ut på promenad nummer 1 med Martini och senare blir det promenad med Lisa. Jag ska ju förutom att plugga som en idiot hinna med att promenera en massa då jag måste röra på mig annars blir jag galen, sinnessjuk, vrickad..

Plugga, promenera och äta mindre godis, där har ni min vår!

Nu är iallafall alla stora saker ordnade till bal och student - vilket sparar mig några extra timmar till att lägga på skolarbete. Och så verkar det vara klart med att det blir att jobba i Danmark i sommar. Alltså ska man bege sig dit också och skriva under anställningskontrakt och fixa diverse andra saker så att jag överhuvudtaget FÅR jobba där.. Jisses, jag får redan panik då jag tänker på hur jag ska packa till Mallorca, planera sommaren i Danmark och plocka ihop alla saker i lägenheten under samma period. Ja just det, jag ska ju leva livet som student också någonstans mittemellan!

Får försöka hitta mina dolda superkrafter :)


Nu kallar den fina vårkvällen på mig!
Kram ♥

Jag vågar påstå att det är sönderdiskuterat. Trasat i småbitar av mig själv och ingen annan. Det är överanalyserat och undermedvetet. Men det försvinner inte ändå. Så nu gäller det bara för mig att bestämma om jag ska lämna det en gång för alla eller om jag tar tag i det gör något åt det och blir av med det. Förhoppningsvis för alltid. Dock så hoppas här ingenting för mycket. Det har jag gjort så många gånger förr.


Imorgon blir det packa till Sthlmshelgen med mamma. Det blir tårta hos Natashan för att fira Lisa och för att träffa Emma för första gången - då vi fyra ska resa till Magaluf i slutet av maaaaj :) Och så slutar vi kvällen på Mingel! Som alla andra i Karlshamns omnejd födda början av 90tal förmodligen tänkt också.

Det kommer att bli den perfekta sista-kvällen-ute-innan-exams det är jag säker på!

Sen är det som sagt buss mot Sthlm med mamma på fredag och så hemåt igen tisdag. Kristianstad och biologiplugg tisdag - fredag och sen fira Catte med lite släkt lördag - söndag. Sedan tillbaka till Kristianstad måndag efter tandläkarbesök.


Förutom matterevision med Emil&Eric så ser sedan almanackan tom ut. Vilket visserligen bara är en illusion då det egentligen borde stå PLUGGATILLEXAMS på alla dagar fram till den 4e maj - men en sådan planering kan man lätt hålla i huvudet!

Tiden kommer gå så äckligt snabbt nu ska ni se. Och så vips så är det sommar och sol och student! :)


Den uppdateringen får räcka för tillfället. Hoppas er påsk blir utan pynt men med en massa mys!

Pussen ♥

Idag är en solskensdag så det blir en solskenslåt upplagd!
(och en låt för de stunder då man bara längtar efter något annat än solsken)









Nu tänker jag läsa lite biologi, packa väskan och sen blir det buss & tåg hem till Kstad igen!

Pussen ♥

Det finns gränser hörredu, och du har helt klart överstigit en del av dem och jag förstår nu vad det var som var för mer än två år sedan. Jag kan inget annat än skratta heller för det är så patetiskt! Hur jäkla trångsynt och egoistisk får man vara? Nej, nu får det vara.

Du får inga fler chanser jag är trött på sånt här tjaffs.


Förlåt min ilska men den har byggts upp under några dygn nu så var bara tvungen!
Nu ska jag ut och promenera ensam för att bli av med aggressionen

Hej ♥

Jag har rört till det i hjärnan igen och denna gången orkar jag bara inte reda ut härvan. Den är för tät och det är för många trådar. Istället väljer jag att ignorera den och går vidare i livet. Nu när vi har skålat på goda resultat och ökad koncentration så finns det ingen återvändo. Drygt två månader till exams börjar och det är mer eller mindre ingenting överhuvudtaget. Hur nu detta har hänt har jag inte listat ut ännu. Bland alla andra saker jag inte fått klarhet över. Tid och rum i allmänhet är ett jävligt flummigt begrepp som man inte får riktigt grepp om.

Vill man att tiden ska gå snabbt så går allting superlångsamt. Önskar man sig en handfull timmar till så försvinner de på tjugo minuter. Det är inte meningen att man ska kunna kontrollera sin tid. Antagligen får jag väl acceptera det.

Nu ska jag återgå till sängen där jag under de kommande tio minuterna (på ett ungefär) ska umgås med mig och bara mig och fundera litegranna så som bara jag gör. Försöka stänga ute alla andra intryck och alla andras åsikter och bara lyssna och lita på mig själv.

Det är inte så lätt att göra det ibland.
Alltså, tio minuters kvalitétstid med mig själv nu!


Hej med er ♥

I'm in love ♥

Den här klänningen och jag gifte oss igår kväll, så ni får helt enkelt hitta er en egen hustru! Studenten here I come :) Idag har jag också inhandlat en bläckpenna som jag hoppas ska få mina exams att skriva sig själva (man kan ju alltid önska..)


Nej just det, OTH var det!

Hejsvejs

Jag vet att det är sånt man inte ska skryta och tjata och hålla på med för det är så jävla drygt att lyssna på, MEN idag är jag så jäkla snygg så det är inte klokt! Synd att det bara är jag och bror min som får uppleva mig ;)

Dagen blev inte som jag tänkt mig direkt, men lika bra att åka med händelserna och ta det där andra imorgon istället. Ikväll bär det alltså av till Kiaby och balklänningsprovande och sen hem till lägenheten efter det. Resten av lovet består av plugg, en runda till gymmet med Natashan, möte om examsmiddagen på Banken och Malmö. Det är i stort sett det som sker.

Idag njuter jag bara av att jag lyckats ge mig själv ytterligare en dag av frihet så nu ska jag se One Tree Hill!

Puss ♥

Det som gör mig glad är att jag vet att det är du som går miste om något och inte jag.

"Jag går igenom ett rum - ett virrvarr av människor stora högljudda skrattande blängande vackra hopplösa människor - då det sprakar till i ett hörn. Det är ett litet hörn. Ett tomt hörn. Hörn utan kanter. Egentligen är det mer som en sväng. Fast visst: "nobody puts Baby in a turn" är en relativt lam filmreplik. Iallafall; åter till min sväng som sprakar.

Då jag går igenom rummet - som inte ser ut att vara mycket för världen men som tillför något med sina vackra tankar vackra ord vackra gester - ser jag ingenting annat än det sprakande i svängen som ter sig vara en människa. Eller egentligen inte en människa, mer ett klot i mänsklig skepnad vars energi endast verkar påverka mig. Kanske är inte heller jag mänsklig.

Känslan av att jag borde hålla mig borta att inte ens komma i närheten av vad det nu kan tänkas vara ilar igenom tanketrasslet, men fastnar inte. Det sprakar för mycket. För intensivt. För uppskakande. Så jag drar mig vidare framåt aldrig bakåt. Jag försöker förstå klura ut innebörden av det jag ser som ingen annan i rummet ser. Hur det kommer sig att jag just jag och bara jag är nyfiken på den sprakande svängen. Vandrar verkligheten i en annan takt för de där resten? Ljuger hjärnan och förståndet för mig lurar mig att tro? Jag kanske bara är galen? Eller så är där en människa i en sväng i ett hörn som sprakar och lockar och förför mig.

Om jag inte låter mig luras kanske jag missar något. Jag bestämmer mig för att det går. Människorna verkar frånvarande invaggade i sina egna tankevågor. Ändå. Jag som alltid dras mot det okända ovanliga oförstådda men som aldrig låter mig lockas. Jag går och runtomkring står resten och de tittar inte ens. För dem är golvet taket väggarna och sprickorna däremellan intressantare än en sprakande sväng. Säg mig, vad säger det om dem och vad säger det om dig?"













Ibland är sakerna man skriver så ologiska så de går att förstå. Tankarna så långsökta att de går att göra till idéer att förverkliga. Orden man använder så oväntade att de påverkar på ett obeskrivbart sätt.

God natt ♥

 

 

- som en klibbande känsla -

 

Eller så glömmer jag det bara.

Poff väck har aldrig hänt mig.

Den där lördagsnatten var inget.

Kan lika gärna varit en dröm.

 

Eller så gör jag det till verklighet.

Anti allt det som man bör göra.

- alltså vänta och se -

Initiativtagare får väl också finnas?

 

Men vafan

Hur fucking svårt kan det vara?

NU gör jag DET här!

- eller imorgon -

 

 

 

(Det tjänade ingenting till)