There's no such thing as me and you

Strax ska jag och Lisa ut och åka pulka! Det känns som fyra år sedan sist så jag är laddad till tusen :) Här ska det faras och flygas och brytas ben för sedan ska jag ändå bara sitta inne och pluggapluggaplugga.. Plus KB i Malmö på fredag - så kanske lika bra att ha båda benen intakta.


Jag är irriterad
på mig själv. Ingen annan än mig själv. Just nu så är det bara meningslöst att ens försöka. Jag kan likaväl fortsätta vara irriterad på mig själv. Helt ärligt så är jag bara trött på det. Någon gång så får det räcka. Förhoppningsvis är det denna gången det räcker. Men varför kan inte allting bara för en gångs skull vara smidigt och fungera? Det är väl inte menat helt enkelt..

Snön vill inte försvinna.
Vi behöver värme och solsken och blå himmel och utslagna blommor och kvittrande fåglar och havet. Vi får nöja oss med färgen vit och kyla. Orättvist? Javisst. Men livet är orättvist.


Det är inte
meningen att allt det här ska låta negativt och deprimerande. För det är jag inte. Tvärtemot så är jag ovanligt nöjd med allt omkring mig just nu. Här finns så mycket bra att uppmärksamma att det är för mycket att ta upp. Det är helt enkelt enklare att peka ut problemen.

Fortsatt trevligt lov ni som har det!

Adjö

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0