Charlotte

Jag vågar påstå att det är sönderdiskuterat. Trasat i småbitar av mig själv och ingen annan. Det är överanalyserat och undermedvetet. Men det försvinner inte ändå. Så nu gäller det bara för mig att bestämma om jag ska lämna det en gång för alla eller om jag tar tag i det gör något åt det och blir av med det. Förhoppningsvis för alltid. Dock så hoppas här ingenting för mycket. Det har jag gjort så många gånger förr.


Imorgon blir det packa till Sthlmshelgen med mamma. Det blir tårta hos Natashan för att fira Lisa och för att träffa Emma för första gången - då vi fyra ska resa till Magaluf i slutet av maaaaj :) Och så slutar vi kvällen på Mingel! Som alla andra i Karlshamns omnejd födda början av 90tal förmodligen tänkt också.

Det kommer att bli den perfekta sista-kvällen-ute-innan-exams det är jag säker på!

Sen är det som sagt buss mot Sthlm med mamma på fredag och så hemåt igen tisdag. Kristianstad och biologiplugg tisdag - fredag och sen fira Catte med lite släkt lördag - söndag. Sedan tillbaka till Kristianstad måndag efter tandläkarbesök.


Förutom matterevision med Emil&Eric så ser sedan almanackan tom ut. Vilket visserligen bara är en illusion då det egentligen borde stå PLUGGATILLEXAMS på alla dagar fram till den 4e maj - men en sådan planering kan man lätt hålla i huvudet!

Tiden kommer gå så äckligt snabbt nu ska ni se. Och så vips så är det sommar och sol och student! :)


Den uppdateringen får räcka för tillfället. Hoppas er påsk blir utan pynt men med en massa mys!

Pussen ♥

Idag är en solskensdag så det blir en solskenslåt upplagd!
(och en låt för de stunder då man bara längtar efter något annat än solsken)









Nu tänker jag läsa lite biologi, packa väskan och sen blir det buss & tåg hem till Kstad igen!

Pussen ♥

Det finns gränser hörredu, och du har helt klart överstigit en del av dem och jag förstår nu vad det var som var för mer än två år sedan. Jag kan inget annat än skratta heller för det är så patetiskt! Hur jäkla trångsynt och egoistisk får man vara? Nej, nu får det vara.

Du får inga fler chanser jag är trött på sånt här tjaffs.


Förlåt min ilska men den har byggts upp under några dygn nu så var bara tvungen!
Nu ska jag ut och promenera ensam för att bli av med aggressionen

Hej ♥

Jag har rört till det i hjärnan igen och denna gången orkar jag bara inte reda ut härvan. Den är för tät och det är för många trådar. Istället väljer jag att ignorera den och går vidare i livet. Nu när vi har skålat på goda resultat och ökad koncentration så finns det ingen återvändo. Drygt två månader till exams börjar och det är mer eller mindre ingenting överhuvudtaget. Hur nu detta har hänt har jag inte listat ut ännu. Bland alla andra saker jag inte fått klarhet över. Tid och rum i allmänhet är ett jävligt flummigt begrepp som man inte får riktigt grepp om.

Vill man att tiden ska gå snabbt så går allting superlångsamt. Önskar man sig en handfull timmar till så försvinner de på tjugo minuter. Det är inte meningen att man ska kunna kontrollera sin tid. Antagligen får jag väl acceptera det.

Nu ska jag återgå till sängen där jag under de kommande tio minuterna (på ett ungefär) ska umgås med mig och bara mig och fundera litegranna så som bara jag gör. Försöka stänga ute alla andra intryck och alla andras åsikter och bara lyssna och lita på mig själv.

Det är inte så lätt att göra det ibland.
Alltså, tio minuters kvalitétstid med mig själv nu!


Hej med er ♥