My reality
Jag känner det. Att jag har tappat bort allt det som gör mitt liv stabilt. Det som jag alltid trott kommer finnas kvar trots vad som helst. Det som bara är bra. Det är nu borta. Och det är såvitt jag vet inte mycket jag kan göra åt det nu.
Det hemska är att jag inte kunnat göra något annorlunda fastän jag hade velat. Det hade bara inte gått.
Jag kommer inte klara skolan om jag inte mår bra. För IB är ett helvete och jag behöver inte ett helvete när jag inte har en endaste liten del himmel kvar. Det går liksom lite väl över gränsen då känner jag. Och jag tar mig aldrig upp igen.
Höst nu också. Inte den gladaste årstiden på året. Men ändå en årstid jag tyckt mycket om. Får se hur denna hösten artar sig. Ingen bra början åtminstone.
Denna helgen ser mest ut att bli full av skolarbete. Har inget annat planerat ändå så kanske lika bra det blir så. Får hoppas att jag får något gjort bara. Min självdisciplin har aldrig varit sämre.
Jag önskar bara att jag kunde se någon lycka så att jag kan se all annan lycka, som jag vet finns där men som är osynlig för mig.
Det är en ond cirkel och jag måste ta mig ur den utan hjälp.
Kommentarer
Trackback
