Just the way it is
Någonting från mitt arkiv av ord och tankar
Jag hade drömmar
Hopphopphopp
Skuttade över bäcken men andra sidan var likadan
Jag hade lycka
Svischsvischsvisch
Skrapade upp armbågen och allting var sig likt
Jag hade smärta
Såg till att bete mig tvärtemot inte hamna i samma situation inte
vara likadan
Men tji fick jag och mina drömmar min lycka min smärta och jag
var likadan
How did we get this way?
Varför planerar jag in en massa saker då jag vet att jag inte borde? Helvetes osmarta jag..
Menmen! Imorgon blir det tandläkaren sen Kristianstad sen Fjälkinge och grillkväll hos Tina. Hem och sova, PLUGGA fredag som en idiot innan det blir filmdags med Natasha och Signe :) Strax ska jag bege mig ut på promenad nummer 1 med Martini och senare blir det promenad med Lisa. Jag ska ju förutom att plugga som en idiot hinna med att promenera en massa då jag måste röra på mig annars blir jag galen, sinnessjuk, vrickad..
Plugga, promenera och äta mindre godis, där har ni min vår!
Nu är iallafall alla stora saker ordnade till bal och student - vilket sparar mig några extra timmar till att lägga på skolarbete. Och så verkar det vara klart med att det blir att jobba i Danmark i sommar. Alltså ska man bege sig dit också och skriva under anställningskontrakt och fixa diverse andra saker så att jag överhuvudtaget FÅR jobba där.. Jisses, jag får redan panik då jag tänker på hur jag ska packa till Mallorca, planera sommaren i Danmark och plocka ihop alla saker i lägenheten under samma period. Ja just det, jag ska ju leva livet som student också någonstans mittemellan!
Får försöka hitta mina dolda superkrafter :)
Nu kallar den fina vårkvällen på mig!
Kram ♥
Today's a day when everything is seemingly still but where it's a total chaos in reality
Dagen blev inte som jag tänkt mig direkt, men lika bra att åka med händelserna och ta det där andra imorgon istället. Ikväll bär det alltså av till Kiaby och balklänningsprovande och sen hem till lägenheten efter det. Resten av lovet består av plugg, en runda till gymmet med Natashan, möte om examsmiddagen på Banken och Malmö. Det är i stort sett det som sker.
Idag njuter jag bara av att jag lyckats ge mig själv ytterligare en dag av frihet så nu ska jag se One Tree Hill!
Puss ♥
There's no such thing as me and you
Jag är irriterad på mig själv. Ingen annan än mig själv. Just nu så är det bara meningslöst att ens försöka. Jag kan likaväl fortsätta vara irriterad på mig själv. Helt ärligt så är jag bara trött på det. Någon gång så får det räcka. Förhoppningsvis är det denna gången det räcker. Men varför kan inte allting bara för en gångs skull vara smidigt och fungera? Det är väl inte menat helt enkelt..
Snön vill inte försvinna.
Vi behöver värme och solsken och blå himmel och utslagna blommor och kvittrande fåglar och havet. Vi får nöja oss med färgen vit och kyla. Orättvist? Javisst. Men livet är orättvist.
Det är inte meningen att allt det här ska låta negativt och deprimerande. För det är jag inte. Tvärtemot så är jag ovanligt nöjd med allt omkring mig just nu. Här finns så mycket bra att uppmärksamma att det är för mycket att ta upp. Det är helt enkelt enklare att peka ut problemen.
Fortsatt trevligt lov ni som har det!
Adjö ♥
Talar utan pauser skriver utan mellanrum slåss utan ord
Vad sägs om att Du försvinner snabbare än snön denna gången? Okej? Lugnt? Tack.
Jag har inte tid att tänka men allt detta lugn gör att hjärnan plockar fram sådana saker som man slutat fundera på för länge sedan. Hjärnsubstansen måste trimmas till beachen 2010. Problemsubstans. Den måste bli tight så som min kära vän Natashan brukar säga. Just nu är min hjärna otight. Därför längtar den sig bort från oralspress och examspanik till händelser från en annan tid. Min upplärda färdighet att analysera och tolka har visat sig ha förödande konsekvenser och jag hatar att övertänkafunderaöver. Konstant. (och nu börjar jag tänka franska istället)
Tautologi - torde vara det ordet som står mig närmast hjärtat. Hyperbol, oxymoron och assonans säger jag bara! Jag är så äckligt hjärntvättad nu så min substans inte längre är sig själv utan mer en genomskinlig, trögflytande sörja som jag knappt har användning för.
Någon som annonserat ut en hjärna som passar mig? Jag är inte så kräsen just nu. (Inte imorgon heller)
Ju längre jag går ju närmare kommer jag tillbaks. Ju fler steg jag tar desto lättare trampar jag på samma ställe. Ju mer hjälp jag får hur ska jag någonsin hitta mig själv?
Googlade universitet i Prag innan idag förresten. Hittade ingenting. Kände mig meninglös. Förstod varför jag inte ska plugga vidare direkt efter studenten. Jag vet inte vad jag vill. Jag vet inte var jag vill. Jag vet inte OM jag vill. Men jag vet att jag måste.
Frågan är: kriminologi, landskapsarkitekt, media&kommunikation, franska&italienska eller kanske något annat av alla de roliga intressena jag absolut inte har? J'aime moi-même - sans doute.
En annan sak jag älskar är hemligheter, mystik och allt som är okänt. Nya städer och att gå vilse. Åhå vilsen i en storstad! Förlåt nu blir jag rörig här. Jag älskar såklart att hitta rätt också. Men inte förrän man varit vilse och orolig och sådär i en stund.
Hur kommer det sig att jag tar alla mina tankar och utan att överhuvudtaget skapa nåt samband skriver ner allting här och komprimerar allting i ett och samma inlägg istället för att dela upp det i flera stycken som med jämna mellanrum laddas upp istället? Jag är nog inte så smart.
(Det är nog inte du heller)
Nej ge mig nytt syre och nya äventyr and I'll be happy to bring you some logical sentences about me and the rest. Until then I'll stay complicated, surreal and extraordinary. Och svensk, fastän jag hatar allt med det och lite till.
Swayaway ♥
100119 - Lullaby for the taken
Idag har jag varit sämst på precis allt. Inte min dag direkt men jag mår inte sämre för det! Faktiskt :)
Jag har insett en sak. Eller egentligen en massa saker men denna är det jag vill ta upp idag; att denna terminen så är ensamhet en helt annan sak. Visst upplever jag en hel del ensamhet med tanke på att jag bor själv osv, men det känns som en självvald ensamhet och inte en uppgiven ensamhet. Jag har väl alltid varit lite av en ensamvarg antar jag, men denna gången så är jag ensamvarg med ett uppdrag. Eller mer flera uppdrag och ett mål - studenten.
Jag måste vara ensam så att jag får tiden att göra de saker som behövs göras. Vilket är en del och dessutom viktiga saker. Betygsgrundande. Och tidskrävande. Som för att göra saken ännu värre så är det mycket muntliga redovisningar och jag h a t a r sådant. "Att prata är ju det enklaste!" - yeah right ..
Ville väl mest förtydliga att jag trivs i min ensamhet och att jag kommer att vara en tråkig och dryg person mer eller mindre konstant fram till Juni. Efter att ha bläddrat lite i almanackan insåg jag dessutom att jag inte alls kommer komma hem den 5 februari nästa gång. Närmare den 19 februari - lagom till sportlovet! (Om ens då, med tanke på att hela sportlovet måstemåstemåste verkligen måste ägnas åt revision)
Den som lever får se helt enkelt!
Pussen ♥
Som man bäddar får man ligga?
Kan ju också vara roligt att nämna att det är ingenting som funkar i det här huset idag. Allting har valt att lägga av på samma gång:
Pappa gnällde över att han visst inte har behov av en micro - och så slutar micron att fungera
Det visar sig dock att det endast hade med elen att göra - då lamporna i mitt rum inte funkade alls
Pappa kollar proppar och hittar nåt fel med värmepannan eller liknande
Elen är tillbaks men
Tvättmaskinen vill inte fungera efter att elen gått
Ugnen blir inte varm - men plattorna fungerar
Lamporna i mitt rum blinkar fortfarande i otakt
Värmen håller på att försvinna i hela huset - elementen är kalla
Så här står vi alltså, utan ugn, tvättmaskin och värme (men med en fungerande micro). Ibland bara älskar jag faktumet att jag flyr tillbaka till lägenheten senare ikväll. Med tillhörande ugn och värme :)
Jag ska ta tag i mitt liv nu. Skolan ska bara göras utan att tappa koncentrationen och jag måste bestämma mig vad som ska göras med M och med mina s.k. känslor. Jag är ännu mer förvirrad nu än vad jag var för två dagar sedan - och det är allvarligt.
Tur att det blir rutin i mitt liv imorgon igen då det är lektioner på schemat. Kan inte skada iallafall.
Nu ni överger jag detta. Återkommer med uppdatering om en vecka eller liknande. Hoppas ni har koll på livet!
Fy i helvete vad kallt det är ..
Pussen ♥
UPPDATERING: Inget varmvatten heller ;) hahaha
Vad ser vi då vi ser bakåt?
Då 2oo8 var året då hela livet vände upp och ner och man stannade ute längelänge så blev 2oo9 året då mycket hände men på ett lugnare och vuxnare vis. I överlag så var det förmodligen mitt mest upptagna år då jag inte hade tid med sånt jag ville, utan var tvungen att göra sånt som inte direkt lockade, egentligen. Skolan blev med ens allvarlig och jag arbetade på riktigt för första gången i mitt liv. Alltså ett väldigt allvarligt, upptaget och lite tradigt år om jag får säga det själv. 2oo9 toppades dessutom med en hel del förändringar och tappa-bort-sig-själv. Allmän förvirring och en hel del tårar.
Kort sammanfattat månad för månad:
Januari:
Efter ett underbart nyårsfirande och ett avslut på 2oo8 som bestod av permanentat hår och mitt första riktiga förhållande så såg det ut som jag hade koll på livet. Det bestämdes att jag skulle flytta till en lägenhet i Kristianstad – inget mer pendlande för mig! Basket, Betnér och blond.
Februari:
Det var mycket att umgås med flickorna i Khamn och i mitten på månaden tog förhållandet med E slut. Livet som singel fortsatte samtidigt som jag sökte typ 1000 jobb till sommaren. Slet hårt i skolan. Systern fyllde 20 år.
Mars:
Gammal kärlek dök upp första gången detta året. Glädjen var dock kortvarig. Mycket plugg och vi åkte till Köpenhamn med franskan för att gå på fransk mässa – sövande till 90 %. Tonade håret brunt och kände mig som en annan människa. Lisa fyllde 18 år vilket firades med buller och bång. Jag mådde sämre och sämre, vem var jag?
April:
Lägenheten blev min, dags att flytta in! Jag var kärlekskrank och ytterligare en gammal kärlek dök upp utan förvarning. Och samtidigt vibrerade det mellan mig och kod 26 under påskhelgen. Förvirrad och stressad till tusen. Jag & Natashan invigde min balkong med pannkakor, jordgubbar och banan under vackert vårsolsken. Upptäckte och knarkade Milow. Minsta kusinen Eric fyllde 1 år. Månaden avslutades med en spännande fredag/lördag med Lisa & Lina då allt gick snett hur vi än gjorde!
Maj:
Firade en mysig och nykter valborg i Åhus med söta vänner och kort därefter konfirmerade sig lillebrorn. Jakten på kärlek fortsatte i stil med att inte leta alls. Plugg plugg tjohej. Det var IB-fest med tema Cartoons&Superheros och jag var utklädd till Lilla My. Började fundera över vad begreppet Hemma egentligen betyder.
Juni:
Äntligen sommarlov! Jobbade ideellt på Ringamålafestivalen tillsammans med Anna under tre dagar. Sydde mig en klänning. Festade in sommarlovet samtidigt som Signe firade sin 18-årsdag och gav samtidigt upp allt hopp om att någonsin få min snygge dansk. Jobbade på Bokia ihop med Lina. Hade en underbar midsommarafton inne hos Sara i stan. Vibrationerna mellan mig och kod 26 exploderade. Och jag kände mig snygg. Jag var snygg.
Juli:
Inleddes med helg i Kalmar med släkten för att fira min och kusin Marcus 18-årsdagar. Och sen bar det av – 3 veckor i Frankrike och jag insåg att jag inte hade någon aning om hur eller vem jag var. Lärde känna världens finaste Cassandra. Förlorade något jag aldrig får tillbaka. Kom hem och allt började gå sönder runt omkring mig.
Augusti:
Inleddes med Magnus Ugglas underbara revy med systeryster! Hade 1,5 vecka matte i skolan innan skolstart. Misslyckat festande och gråten fanns i närheten. Malmöfestivalen med Tina gav mig nytt syre precis innan skolan satte igång igen och jag var ensam i Kstad. Gammal kärlek dök upp för andra gången detta året. Blinkade och ett antal vänner försvann.
September:
Träffade N för tredje gången i mitt liv och denna gången såg det ljust ut. Hemskt mycket skolarbete. N bokstavligen åkte iväg till andra sidan jordklotet. Lina fyllde äntligen 18 år och det blev utgång och jag flirtade med D. Veckorna var kaosartade. Livet var mer komplicerat än förut.
Oktober:
Hade en mysig halvhelg i Göteborg tillsammans med Cassandra, Tekla och Noor. Även en viss Åktobeer-fest hanns med och jag mådde bättre. Skrev klart min Extended Essay – check! Natashan hade 18-årskalas och var för första gången ute i Kstad. Kollade balklänning och hittade knappt inget. Månaden avslutades med höstlov som bestod av bl.a. middag med Anna, Disneykväll med Martini, film med Elin, utgång en onsdag i Khamn med Natashan & Tina, firning av Sandra med utgång och sist men inte minst maskerad hemma hos Malin & Henrik. Kan ha varit det bästa lovet detta året!
November:
Präglades av en massa inlämningar i skolan. Även en vaccination hanns med. Besökte Lunds Universitet – funderade över framtiden – fikade med Amanda! Alla pusselbitar började falla på plats och livet var rätt harmoniskt. Åkte till Köpenhamn med Signe, Natashan och Tina och festade så vi knappt mindes var vi var.
December:
Nostalgi nostalgi på alla sätt och vis. Jobbade helger på Bokia. Var sjuk väldigt mycket – omotiverad därtill. Planerade ett jul-kak-knyt-kalas i lägenheten som inte blev av. Det snöade extremt mycket och vi hade en vit jul! Hade jullov och blandade folket i Khamn med små besök i Kstad. Blev så blond som jag aldrig tidigare i livet varit. Tog tummen ur röven och ansökte om körkortstillstånd – snart övningsköra alltså. Juldagen på Harrys med trevligt folk. Nyårsafton hos Ida med trevligt folk – pussade på M.
Inte världens bästa år, men man måste ha nergångar för att ha uppgångar anser jag. Att 2010 kommer bli ett uppgångens år tvivlar jag inte ett dugg på!
Hej med er! ♥
In need of some guidance
Dum, dummare eller dummast?
Entre l'amour et le désespoir
Helst ska man vara absolut ingenstans.
Jag har ett ingenstans. Fast är då hellre här. Eller där.
Jag vill och tänker inte välja. Man kan ju stå mittemellan här och där - frågan är ju bara var i helvete man då är?
Ensam och övergiven. Borttappad och bortglömd. Förträngd och åtsidosatt. Omedveten. Ignorerad. Alla är ord som jag hatar. Pest över dem. Har som tur väl inget med mig att göra. Mer än att det var dessa ord som mina fingrar skapade på tangentbordet efter att min hjärna skickat några snabba signaler. Ibland är min hjärna pest. Det är då jag går ut och går. Men inte idag. För jag umgås hellre med mina förpestade hjärna än går ut och bryter av mina å så användbara ben. Det är halt ute ja.
Detta inlägget är verkligen en klass för sig. Ofta skrämmer jag mig själv, ordentligt..
Jag lägger ner snart. Behöver nytt år. En nystart av nåt slag kanske får mig själv att starta om på flera sätt. Ungefär så som när man rensar hårddisken på överflödiga saker. Det behöver jag nu.
Kramen ♥
One or two reminders
Imorgon har jag ju lovat mig själv att plugga. Så vill helst inte att denna dagen ska ta slut. Fastän den rent tekniskt sett redan är slut. Det är tisdagen den 29:e och klockan är mycket. Eller lite - det beror på hur man ser det. Himla sjukt vilka dryga inlägg jag gör här. Bara meningslöst pladder och tankar i virrvarr - en bricbrac som jag tror det heter på franska.. Tjoho, hjärnan har redan ställt in sig på franska. Kanske ska läsa lite istället för att kladda här?
Här är en låt som jag ska lyssna mer på imorgon:
Det var påminnelse till mig själv nummer ett.
Nummer två är att bestämma mig fort som fasen ifall jag ska impulsfärga tillbaka mig till den blonda sidan av världen. Och i samband med det flörta med pappa om han vill vara ekonomiskt stöd i mina planer. För jag undviker gärna att vara orange i huvet till nyår. Känns inte lockande alls. Då är jag hellre grå-brun-gul-grön som nu. Okej jag överdriver lite. Men helst blond. Väldigt mycket helst till och med ..
Påminnelse nummer tre är att verkligen få något gjort då imorgon alltså. Inte riktigt en påminnelse kanske. Men väl en uppmaning om inte ett hot. Haha det börjar bli så sent så jag hotar mig själv. Underbart.
Alltså blir det sängen och med mig tar jag konung Davids älskade Bat Seba - kul roman det där. Verkligen.
Och ett litet tillägg: på nåt sjukt vänster så stormtrivs jag i ditt sällskap. Konstigt ändå att det inte funkar. Eller funkade. Jag måste vara riktigt äckligt komplicerad. Eller för smart för mitt eget bästa?
Tjolahej ♥
Stubbornness
Eller ja, det jag inbillar mig?
Äh va fan, nu skiter vi i det. Jag orkar knappt mer. Ord jag sagt så många gånger förut. De betyder ingenting de där. Meningslöst. Jisses vad jag är t r ö g.
Över till lite mer realistiska saker - vardagen. Nu har vi alltså haft jullov i exakt 3 dagar och jag känner ärligt talat redan denna äckliga press att jag inte gjort något skolarbete. Måste. Göra. Skolarbete. Redan? Ja, jag inser själv hur sjukligt detta låter men jag har så fasligt mycket jag vill och måste ha gjort! För nästa termin är ett helvete och jag gör allt jag kan för att hindra mig själv ifrån att rätt och slätt dö. Det är väl inte helt tokigt ändå?
Annars så har den senaste tiden bestått mycket av jobb på Bokia och allmänt ingenting. Julpyntat för att göra familjen nöjd och ställt in ett julmys med folk pga snöoväder. Men det är fint. Snön alltså, inte julpyntet..
Nej nu har jag kluddat ner tillräckligt för nu. Ska plocka fram kläder tills imorgon - sista jobbdagen - och sen lägga mig i sängen för ännu ett avsnitt av True Blood. Har mot min vilja blivit extremt beroende av det så måste ta slut på det nu innan det tar upp all min åh så värdefulla tid!
Puss & gonatt ♥
Vid det laget då jag borde s l u t a
Varför ska jag lyssna och tro på allt som alla säger till mig?
Varför ska jag lära mig saker av folk i min närhet, lärare i skolan, forskare som får stora pris när det kanske inte är sant till hundra procent när allt kommer omkring?
Varför ska jag bara stå och hålla med när något som jag tycker är fel anses vara rätt av alla andra?
Det är sånt här som stör mig vid denna tiden på dygnet. Och det är då mitt beroende slår in - funderandet. Har jag väl börjat kan jag inte sluta. Kan kanske tyckas att det är bra. Ifrågasättande och så vidare. Men det är helt ärligt ett helt helvete. Ett oändligt helvete.
Tillslut har man målat in sig i ett hörn och vad har man kommit fram till? Absolut ingenting.
Jag och min hjärna har börjat att diskutera mycket den senaste tiden: Är detta smart Charlotte? Borde du inte anstränga dig liiite mer just nu Charlotte? Kanske bara plugga en gnutta extra? Charlotte, du tappar det sociala igen - ut och mingla!
Och så var det det här med känslor. Och där är jag och min hjärna inte alls överens och har inte funnit en endaste liten lösning på det problemet som egentligen inte ens existerar. Känns normalt? Eh nej. Alltså. Rent konkret nu. Så måste jag hitta det problemet jag ehm letar efter. Sen lösa det. Att vara på desperat jakt efter kärlek är dock inte den lösningen jag vill finna. Jag vill att jag ska vara större än så.
Får nog låta det här beroendet spinna vidare och till slut förinta sig själv.
För man orkar inte fundera i evighet.
Vid något tillfälle tar tankarna slut då orden suddat ut bokstäverna.
God natt ♥
Oh really?
Jag har tydligen haft denna bloggen i 2,5 år snart. Inte aktivt i och för sig men ändå. Frågan är om jag förtjänar ett "Grattis!" eller ett "Varför är du så jävla envis/fast i ditt förflutna?"
(ditt förflutna = låter mer dramatiskt än vad det är)
Som om allting har förändrats fast ingenting har hänt
Bara för att jag är liten så är jag inte oviktig (vilket borde vara mitt motto nu när jag tänker efter)
Detta skulle dock inte bli ett blogginlägg om min längd, utan mer om min tillvaro som den är just nu. Och jag kan hälsa att den är precis så älskvärt lagom kaosartat att man inte kan må annat än bra! Efter att jag har funderat lite från och till över mig själv och ja, livet är kanske att överdriva, men situationen just nu, har jag kommit fram till att det finns en sak som får mig att må bra - fastän jag blir lika överraskad varje gång. Denna saken råkar vara de tillfällen då jag blir totalt överväldigad, förvånad och då det är så sinnessjukt oväntat att något ska ske eller hur något/någon är.
Det oväntade är det jag förväntar mig. Förmodligen är det därför som jag älskar att ha något helt omöjligt att tråna efter - fascinerad som jag blir över att se om jag lyckas eller inte att få det jag vill ha. Allt detta har förföljt mig i ett motto under fem år eller liknande: "Jag strävar efter det som jag inte kan få". Jag har en förkärlek för ordet omöjligt.
Och nu när jag läser igenom det jag nyss präntat ner så inser jag att ingen annan än jag förmodligen förstår vad jag menar. Vilket såklart är helt underbart. Då har ju ni också lite trevligt att fundera på!
Jag kan helt ärligt erkänna att jag är totalt nöjd med hur allt ser ut just nu. Dagarna springer iväg mot julhelger! (Vilket påminner mig om att jag ska skicka ut inbjudningar till Jul-kak-knyt-kalaset ikväll) Och alla älskar vi ju julen med stort J - fastän man inte behöver älska precis ALLT med den ;)
Bjuder på en hemsida med kläder att titta på men absolut inte röra, eftersom det förmodligen skulle göra så att du inte kan roa dig överhuvudtaget på ett bra tag. Men ja som sagt, titta kan man alltid!
www.bluefly.com
Just det! Måste bara MÅSTE nämna att det blir clubbin' i Köpenhamn på fredag med Natasha, Signe & Tina :) Är det något som gör en motiverad till att plugga satan under en vecka så är det utgång med heta väninnor och snygga danskar! (Ok då, jag har väl någon slags kärlek till danskar men jag lovar de ÄR snygga!)
Men nej nu tvingar jag mig själv att läsa klart i Un sac de billes och sen blir det lite läsning i Allt för min syster innan sängen kallar på mig!
Natti ♥
These words are my own
eller har vi ett syfte vi tillsammans bär?
Har vi bara trott oss vara likadana,
eller är det så det faktiskt är?
Har jag för länge hållt i din hand,
eller släppte jag den för länge sen?
Det känns som om tiden runnit ut i sand.
Det känns som om Vi aldrig var fler än En.
I've been thinking
Men det ser bättre ut på alla fronter. Läget är stabilt och jag mår bra. Jag vet nu vilka jag har runt mig och vilka jag borde lämna i det förflutna. Där finns de som jag verkligen vill kämpa för att ha kvar i mitt liv och de som faktiskt får kämpa själva för att behålla mig som vän.
Det som gnager inuti lite smått är att jag inte har gjort något alls för att förlora vänner. Antagligen är det bara som det är denna gången. Allas och ingens fel samtidigt. Märkligt men sant.
Höstlov har vi iallafall nu och alla jag känner förtjänar det så fruktansvärt mycket den här gången. Synd bara att alla verkar ha saker upp över öronen att göra trots att det är lov och trots att man borde vara ledig och inte plugga alls. Ödets ironi att få massa att göra då man ska vara ledig I guess ..
Jag fattar inte varför jag inte uppdaterar lite och oftare istället för mycket och sällan. Det blir bara jobbigt såhär. Men det verkar vara det som funkar för mig och då är det så det är. Nu verkar ju datorn funka i Kstad igen, men jag vågar inte hoppas på att den lever då jag återvänder efter lovet. Jag har ju trots allt trott att den fungerat tidigare och sen nästintill sparkat ut den då den inte funkade.
Jag har dålig datorkarma - eller något i den stilen.
Nu tänker jag fortsätta med en muntlig presentation om vampyrer som jag måste färda idag. Ikväll ska jag äta middag ute med Anna vilket ska bli trevligt och intressant. Imorgon blir det heldag och helnatt med älskade Martina. Då blir det först balklänningstittande för hennes del och sen har vi planerat Disney-maraton kväll/natt. Underbartunderbart :)
Sen ser det (antagligen) ut såhär:
onsdag: träffa Cassandra & Elin i Kstad, träffa Natasha & Tina i Khamn på kvällen då det blir Singstar hos Sara och sen karaoke på Harrys
torsdag: umgås med Lina
fredag: klipptid Kstad kl 9, IKEA med pappa (?) och sen utgång med systern på kvällen
lördag: plugga (annars är jag körd) och sen maskerad hos M&H på kvällen
söndag: plugg, packa och tillbaka till Kstad
Och med det var lovet slut. Jodå, jag lär ju verkligen, inte, hinna med allt det där pluggandet som jag hade tänkt mig. Fast. Det gör inget. För jag hinner med så mycket annat skoj och välbehövligt!
Nej nu får jag avsluta det här innan det blir uppsatsliknande plus att jag måste plugga..
Stay tuned ♥
I väntan på dagens första och enda lektion
Inte så värst spännande nej, men det duger. Har ju dödat min dator där hemma IGEN så nu är det internetet här som gäller på nytt. Snart franska på schemat fram tills halv 5, sen hem för att göra klart labbrapporten. Imorgon är det bio och middag med syster och bror som gäller och sen sover vi alla tre hos mig här i Kstad :) Ska bli riktigt najs!
På lördag är det äntligen reunion med språkresegruppen, vilket betyder att jag får träffa Cassandra, Noor och Tekla igen med flera! Tjoho helt enkelt :)
Snart höstlov också. Det ser alltså ljust ut! (trots mörkret som kryper fram allt tidigare utomhus) Men jag älskar hööösten så det är också lugnt.
Gud så positiv och kaffespeedad jag är.
Måste andas mellan bokstäverna tror jag.
Haha lättare sagt än gjort tydligen.
Nej förlåt. Ännu ett sjukt meningslöst inlägg. Men ja det händer inte så mycket mer. Jag bara pinnar på i vanlig ordning och försöker skoja till det då och då. Tränar gym gör jag det med. Två gånger den här veckan. Jag borde få medalj. Eller icke.
Nu avrundar jag för den här dagen!
Förhoppningsvis får min datatekniska lillebror ordning på datorn i lägenheten och då kanske det dyker upp en liten resumé av bion och syskonkvällen imorgon!
Ha en trevlig torsdag!
Pussen ♥
Att bli med dator
var inte så lätt som jag trodde!
Tack och lov för att den slutade tjuta och skräna efter att jag suttit vid den en timme eller något. Men så när jag väl stängt av den och gått och lagt mig då börjar samma ljud igen! Håller på i kanske 20 sek i hög ton. Slut. Paus en timme och så samma sak en gång till. Vad är problemet?! Har knappt fått någon sömn inatt pga den, och knappt någon sömn i helgen heller eftersom det inte direkt gick att sova ut om morgnarna med en Eric som springer runt utanför.
Bäbisen slår dock datorn - med hästlängder.
Dagens första lektion om drygt 10 minuter - engelska så inget jobbigt direkt. Efter det lunch och sen i rask takt TOK, psykologiundersökning, matte och sist skolfotografering. Ingen lång dag men knappt några raster heller..
Längtar redan efter helg igen!
Kisses ♥
