Charlotte

Jag börjar känna mig snarligen desperat efter en pojkvän.
Undrar varför..?

Det kan ju bero på att jag är överdrivet kräsen och därför nobbar alla som inte riktigt når upp till mina krav.
Jag söker så febrilt att det blir som om samma sak upprepas om och om igen ..

Det kan bero på att stämningen mellan mig och killar jag träffar inte riktigt varit så som det ska vara.
Hur nu stämningen ska vara?
Men det har liksom inte varit så som jag velat att det skulle vara.
Förutom en gång.
Och den gången sket det sig i efterhand. -_-

Det kan bero på att alla, eller ja mer eller mindre alla, runtomkring mig har flick/pojkvän.
Ja ni fattar, det klassiska "jag-ska-ha-allting-som-alla-andra-har".

Eller så beror det helt enkelt på att det ibland blir ensamt här i mitt stora hem.
Lite trygghet har faktiskt aldrig skadat någon.

Ni förstår, jag strävar efter det jag aldrig kommer att få.
Och det jag aldrig får är nog anledningen till att jag är desperat just nu.

Jag vill visa dig att jag också lyckas hitta det.
Att jag kan vara lyckligare än vad du är.
Så du inser vad det är du missat och vill ha mig istället.



Varför ska jag tvunget leva i en fantasivärld?