Åt helvete med detta nu!

Du var så långt borta från mig.
Men du kom närmare.
Tillslut var du så nära att jag nästan kunde ta på dig.
Bara nästan ..

Jag skrek inombords av frustration över att jag inte kunde nå dig.
Att jag inte kunde le mot dig.
Att jag inte kunde kyssa dig.
Att jag inte ens kunde se dig.

Hur kom det sig att jag blev kär?
Hur kom det sig att just jag blev olyckligt kär?

Hur kommer det sig att jag fortfarande är det?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0