Charlotte

Då man är där där man definitivt inte ska vara. Konkret eller abstrakt. Hypotetiskt eller teoretiskt. Same same but different. Då är det lika bra att gå därifrån. Det är ju inte där och inte heller här. Vilket borde göra alltsammans till ett enkelt beslut. Men så är det ju inte. Helst skulle man vilja vara både där och här - gärna samtidigt - fastän det inte är meningen att man ska vara vare sig här eller där.

Helst ska man vara absolut ingenstans.
Jag har ett ingenstans. Fast är då hellre här. Eller där.


Jag vill och tänker inte välja. Man kan ju stå mittemellan här och där - frågan är ju bara var i helvete man då är?



Ensam och övergiven. Borttappad och bortglömd. Förträngd och åtsidosatt. Omedveten. Ignorerad. Alla är ord som jag hatar. Pest över dem. Har som tur väl inget med mig att göra. Mer än att det var dessa ord som mina fingrar skapade på tangentbordet efter att min hjärna skickat några snabba signaler. Ibland är min hjärna pest. Det är då jag går ut och går. Men inte idag. För jag umgås hellre med mina förpestade hjärna än går ut och bryter av mina å så användbara ben. Det är halt ute ja.



Detta inlägget är verkligen en klass för sig. Ofta skrämmer jag mig själv, ordentligt..

Jag lägger ner snart. Behöver nytt år. En nystart av nåt slag kanske får mig själv att starta om på flera sätt. Ungefär så som när man rensar hårddisken på överflödiga saker. Det behöver jag nu.

Kramen ♥