Stubbornness

Det stör mig så mycket. Att du, en person, får mig att känna allting på en och samma gång. Mest en goja gjord av oerhörd envishet blandad med förtvivlan och lite barnslig glädje som toppen på i:t. Men det bara kommer. Jag kan inte i all min makt hindra det. Måste. Bara. Prata. Med. DIG. Och ja det är irriterande. Vill gärna ha kontroll över det jag känner.

Eller ja, det jag inbillar mig?

Äh va fan, nu skiter vi i det. Jag orkar knappt mer. Ord jag sagt så många gånger förut. De betyder ingenting de där. Meningslöst. Jisses vad jag är t r ö g.


Över till lite
mer realistiska saker - vardagen. Nu har vi alltså haft jullov i exakt 3 dagar och jag känner ärligt talat redan denna äckliga press att jag inte gjort något skolarbete. Måste. Göra. Skolarbete. Redan? Ja, jag inser själv hur sjukligt detta låter men jag har så fasligt mycket jag vill och måste ha gjort! För nästa termin är ett helvete och jag gör allt jag kan för att hindra mig själv ifrån att rätt och slätt dö. Det är väl inte helt tokigt ändå?

Annars så har den senaste tiden bestått mycket av jobb på Bokia och allmänt ingenting. Julpyntat för att göra familjen nöjd och ställt in ett julmys med folk pga snöoväder. Men det är fint. Snön alltså, inte julpyntet..


Nej nu har
jag kluddat ner tillräckligt för nu. Ska plocka fram kläder tills imorgon - sista jobbdagen - och sen lägga mig i sängen för ännu ett avsnitt av True Blood. Har mot min vilja blivit extremt beroende av det så måste ta slut på det nu innan det tar upp all min åh så värdefulla tid!


Puss & gonatt

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0