Charlotte

Att jag fortfarande inte klurat ut det här. Eller ja, det här som kanske inte är något i sig. Hur kan det vara möjligt att jag bara blir mer och mer osäker på vad jag känner eller inte känner? Att jag inte förstår vad jag gör och inte gör? Ska jag ge upp ännu en gång? Vänta och se hur det blir och sen stå där besviken på mig själv för att jag ännu en gång inte tagit chansen när den finns rätt framför nosen på mig? Men det finns så mycket historia. En massa år. Oändligt med händelser och människor som skulle kunna dyka upp – som dyker upp. I min hjärna. Konstant. Jag blir knäpp.

Jag vill ha dig nu, som jag aldrig förut haft dig.
Hur kan det vara så svårt då?

Ge mig känslan, värmen och vattnet NU!

 

 

Tjohopp ♥